Och inga nyårslöften som blir ännu en stressfaktor, utan jag tänker fortsätta jobba med mig själv, fokusera på ett starkt psyke och en stark kropp. När somliga saker inte fungerar, som andra tar som en självklarhet, försvinner de där små obetydliga sakerna
som man förut kanske strävade efter och hälsan blir det viktigaste. Klyschigt, men sant.
Året som gått har lärt mig att lyssna på min kropp, dra ner på tempot, prioritera rätt, tacka nej, se över mina förväntningar på mig själv och andra, minska krav och måsten och inse kroppens tillfälliga begränsningar - i mitt fall rygg- och armsmärtor.
Och att våga släppa kontrollen och be om hjälp. Även om det fortfarande känns jobbigt.
Jag hoppas att 2018 blir ett bättre år, och önskar er som läser ett Gott Nytt År!
