Det finns ett före och ett efter. Ni som känner mig, eller har läst min blogg tidigare, vet att jag insjuknade i en depression hösten 2019. För första, och förhoppningsvis sista, gången. Efter ett halvårs medicinering, och otaliga terapitimmar, började jag återigen tillhöra de levandes skara. På riktigt, denna gång. Ur retroperspektiv har jag insett att jag mått dåligt under större delen av mitt liv och ångest har varit min ständiga följeslagare. Oönskade känslor motades undan med diverse olika flyktbeteenden, som på sikt förstärkte mitt dåliga mående. Depressionen blev en vändpunkt och både jag själv och personer i min närhet kan konstatera att det finns ett före, och ett efter, depressionen.
Jag är en nörd, och har en tendens att snöa in på saker. Så jag har läst kopiösa mängder böcker och artiklar, sett föreläsningar, experimenterat med mig själv och gjort allt i min makt för att hitta sätt att må så bra jag kan. Och jag har lyckats. Jag kan ärligt säga att jag aldrig mått så här bra och att jag i efterhand är glad att jag hamnade i en depression eftersom det tvingade mig att omvärdera mig själv, mina relationer, mina värderingar och mitt liv.
Jag känner många, både i min yrkesroll och i mitt privatliv, som mår dåligt på olika sätt. För höga krav, stress, biokemiska- och hormonella obalanser, felaktig kost, låg självkänsla och existentiell ångest är några faktorer som får människor att må dåligt. Några av mina primära intressen – hormoner, neurokemi, biohacking och näringslära har gett mig en helt annan förståelse för hur vi kan påverka vårt mående och min tanke är att dela med mig av min kunskap för att om möjligt kunna motivera någon annan som mår dåligt till förändring. Livet, och vårt mående, går upp och ner men vi har större påverkan än vi tror på hur vi mår. För mig innebär det empowerment, för andra stress och press då det ställer krav på oss som individer.
I nästa inlägg tänkte jag skriva om min relation till alkohol, så stay tuned.
