I många svenska bokhyllor hittar man böcker med en blond, hysteriskt leende medelålders kvinna på omslaget. Denna kvinnas budskap är att vi ska tänka positivt, se oss själva som härliga och ägna oss åt affirmationer, gärna skrivna på små lappar som vi sätter upp på spegeln så att vi kan mumla fraser som ”Jag är värdefull”med munnen full av tandkrämsskum. Enligt många var det även denna kvinna som introducerade begreppet Självkänsla i Sverige och som på ett lättbegripligt sätt kunde tydliggöra skillnaden mellan självkänsla och självförtroende. Som person är jag öppen och nyfiken men även skeptisk och kritiskt tänkande. Jag provar ofta saker, eller försöker ge personer en chans, innan jag dömer ut dem. (Märk väl: ofta, inte alltid.) När dessa böcker kom så läste jag dem, skrev tacksamhetsdagbok och mumlade halvhjärtade affirmationer.
I Stockholm, för ganska många år sedan, snubblade jag över en föreläsning som personen ifråga skulle hålla i Allhelgonakyrkan på Södermalm. Så där satt jag, i denna alternativa kyrka, med en vän på ena sidan och en känd, före detta kriminell, skådespelare på den andra. Hon stod på en improviserad scen, gestikulerade och log så att ansiktet höll på att spricka, använde sig uteslutande av superlativ och försökte få oss vinterfrusna besökare att interagera med varandra i bänkraderna. Hon bad oss säga positiva saker till varandra, gärna kramas och mötas på riktigt. Jag och skådespelaren hamnade mitt emot varandra, visste inte riktigt vad vi skulle göra och jag kände mig otroligt obekväm. Sektvibbar genomsyrade lokalen. Ganska snabbt insåg jag att detta forum inte var något för personer med integritet och lämnade stället.
Efter en del forskande i ämnet fick jag reda på att det egentligen inte finns någon distinkt skillnad mellan självkänsla och självförtroende. Prestation är inte enbart av ondo utan kan även bidra till ökad självkänsla (framför allt om man anser att man har ett visst värde i grunden). De går ihop och kan inte särskiljas på något banalt sätt. Tiden var helt rätt då ovan nämnda kvinna äntrade scenen eftersom ämnet var relativt outforskat. Hon formulerade lättuggade texter utan någon direkt vetenskaplig grund, som svenska folket genast anammade utan ett uns av kritiskt tänkande.
Två av hennes läror är, enligt min mening, direkt farliga. (Och jag vill ändå hävda att jag har en viss koll då jag under lång tid knarkat vetenskapliga artiklar, och verkligen satt mig in i ämnet.)
1: Tänk positivt
Vår hjärna är programmerad att tänka negativt. Detta då vi evolutionärt behövde kunna förutse faror för att säkra vår överlevnad. Om vi då skulle hängett oss åt i huvudsak positiva tankar skulle vi inte klarat oss särskilt länge. Forskning visar även att vi inte kan styra våra tankar och känslor i den mån vi tror. Däremot kan vi jobba med att skapa avstånd till våra negativa tankar, försöka låta bli att sammansmälta med dem och göra dem till vår sanning. Här är ACT – acceptance and commitment therapy – väldigt hjälpsamt.
2: Ägna dig åt affirmationer
Affirmationer (av latinets affirmatio – försäkran) har visat sig ha en viss effekt. Vad gäller självkänsla krävs det dock att man redan i grunden har en viss självkänsla för att metoden inte ska bli kontraproduktiv. Om vi säger saker som ”Du är en bra människa” till oss själva, utan att känna att det finns ett uns av sanning i påståendet, skapar detta en dissonans. Istället för att känna sig stärkta av påståendet mår många istället sämre då de känner att de ljuger för sig själva. När förväntad effekt – ökad självkänsla – inte uppnås skapar detta i sin tur ofta känslor av värdelöshet och uppgivenhet. ”Jag försöker allt, men ingenting fungerar. Det måste vara mig det är fel på.”
Att utnämna en lekman till självkänsleguru, utan att ifrågasätta eller ta reda på ifall hennes påståenden bygger på någon form av vetenskaplig grund, är direkt skadligt. Visst, det finns säkert personer som upplevt att de blivit hjälpta av hennes metoder, men det finns säkerligen även en stor del vars mående istället försämrats. Att bygga upp sin självkänsla är betydligt mer komplext än att tillägna sig banala råd som huvudsakligen bygger på subjektiva erfarenheter. Dessvärre är det en lukrativ bransch att profitera på människors dåliga mående. Vad gäller att stärka sin självkänsla finns det en längre, men betydligt mer intressant, väg att gå.
