Både min psykolog och min terapeut har rekommenderat böcker som jag läser för att förstå mig själv, och andra, bättre. Bitar faller på plats och dimman lättar men min största rädsla kvarstår - att få ett återfall och återigen hamna i det där svarta hålet. Så jag gör vad jag kan; läser psykologiböcker, pratar om det som gör ont, gör mängder av övningar, tränar, äter hälsosamt, umgås med bra människor, gosar med min katt, prioriterar vila och återhämtning och dricker kopiösa mängder smoothies. Jag försöker skala av, leva enligt mina värderingar och skaffa all kunskap som behövs för att fortsättningsvis hålla huvudet ovanför vattenytan.
I en av böckerna jag läser, som handlar om ACT - Acceptance and Commitment Therapy - beskriver författaren fyra lyckomyter, som många av oss lever efter. De är följande:
Myt 1: Lycka är det naturliga tillståndet för alla människor
Vår kultur ensvisas med att hävda att människor är lyckliga av naturen. Statistiken är dock ett tydligt tecken på motsatsen - en av fem drabbas av depression och var tionde försöker någon gång begå självmord. Utöver psykisk ohälsa brottas folk även med andra problem så som ensamhet, skilsmässa, stress, relationsproblem, social isolering och fördomar. Många går omkring och tror att alla är lyckliga utom de själva, vilket ger upphov till ännu mer olycka.
Myt 2: Om jag inte är lycklig är det något fel på mig
I det västerländska samhället anses psykiskt lidande vara onormalt, en produkt av ett bristfälligt eller defekt sinnelag. Detta leder till att vi ofta kritiserar oss själva och tycker att vi är svaga eller dumma när vi upplever de smärtsamma tankar och känslor som i själva verket är oundvikliga. ACT-metoden bygger dock på ett annat antagande - den normala tankeprocessen hos en frisk, mänsklig hjärna leder oundvikligen till psykiskt lidande. Det är inget fel på dig, din hjärna gör bara det som evolutionen har bestämt att den ska göra.
Myt 3: För att få ett bättre liv måste vi göra oss av med alla negativa känslor
Vi lever i en kultur som är besatt av lycka och hur man finner den. Vi förväntas rensa ut alla negativa känslor och ersätta dem med positiva. En vacker teori, absolut, men verkligheten ser annorlunda ut. Det som vi sätter högt värde på här i livet för ofta med sig olika känslor, både angenäma och oangenäma. I en långvarig, nära relation kommer du att få uppleva positiva känslor i form av kärlek och glädje, men även negativa känslor som besvikelse och frustration - det är oundvikligt. Detta gäller så gott som alla meningsfulla projekt vi engagerar oss i.
Myt 4: Man måste ha kontroll över sina tankar och känslor
Vi har betydligt mindre makt över våra tankar och känslor än vi skulle vilja ha. Det finns en viss möjlighet att styra dem, men betydligt mindre än vad vissa "experter" vill få oss att tro. De flesta självhjälpsprogram har ett grundläggande påstående - Om du gör motstånd mot dina negativa tankar och inre bilder och istället fyller ditt sinne med positiva tankar och bilder kommer du att finna lyckan. Så enkelt är det dock inte. Positiva tankar kan få oss att må bättre ett tag, men eliminerar inte negativa tankar på längre sikt. Detsamma gäller de negativa känslorna, trycker du undan dem så kommer de tillbaka igen. Och igen. Denna myt är så allmänt accepterad att vi ofta känner oss misslyckade när vi inte klarar att styra över våra tankar och känslor.
Dessa myter strider mot vår mänskliga natur, men har ändå fått ett starkt fäste i vår kultur. Det leder till en strid vi aldrig kan vinna, en strid som skapar känslor av misslyckande.
Den senaste tiden har jag sett inåt en hel del, vilket varit både smärtsamt och utvecklande, och jag har börjat se hur sjukt vårt samhälle faktiskt är. Många mår dåligt men få pratar om det utan gömmer sig istället bakom en fasad av konstgjord lycka. Självutnämnda självhjälpsgurus bidrar genom att uppmuntra oss att "fokusera på det positiva" och att "radera negativa tankar". Jag blir enbart provocerad och försöker istället ge mitt bidrag till samhället - att vara ärlig, avskalad och att bejaka både det mörka och det ljusa.
