Sekunderna innan man minns

Sekunderna innan man minns, var titeln på en roman jag höll på att skriva. Jag refererar till de ljuvliga sekunderna på morgonen då hjärnan inte riktigt kommit igång, då ovälkomna tankar och känslor fortfarande befinner sig ute i periferin. Boken blev aldrig klar. Den fick ett eget liv och till slut började jag drömma mardrömmar om de obehagliga karaktärer jag skapat. Ibland blir jag rädd för min egen hjärna. 
 
"Skriver du något?", frågade hon i dag igen. "Jag behöver författare i mitt liv". Vi har läst varandras texter oräkneliga gånger, dissekerat meningar, skärskådat ord. "Ibland", brukar jag svara diffust och tänker på boken jag skriver om nonno. Fast det var längesedan.
 
I dag fick jag lust att skriva. Jag öppnade dokumentet och skummade igenom texten. Fastnade i stycket där jag beskriver den öppna kistan där han låg. Minns hur ont det gjorde att skriva, hur jag snubblade med fingrarna över tangenterna. Jag ska försöka igen, vill få ut orden.
 
Jag tror att min skrivlust vaknat till liv eftersom jag äntligen är ledig. Semester är både en välsignelse och en förbannelse. För en gångs skull har jag tid att tänka klart en hel tankekedja, att uppleva slumrande känslor som tidigare packats in till förmån för vardagsbestyr och dessutom ork att göra allt jag känner för. Dock är inte alla tankar och känslor lika rosenskimrande som jag skulle önska och att behöva lokalisera mönster, hantera ovälkomna tankar och strukturera virrvarr av känslor fanns inte riktigt med i mina semesterplaner. Men så är livet.
 
I dag fick min nya 50-tals baddräkt möta havet för första gången (anständig bild av denna ses nedan). Trots att vi tränade innan, och ett dopp i havet lockade, var det så kallt att det enda som höll mig vid liv just då var tanken på att det fanns en liten möjlighet att få se en brugd. Vilket vi dessvärre inte gjorde.
 
Tvingade mig själv att vara ensam hemma i kväll och att försöka undvika undvikandebeteenden. Vet dock inte om skrivandet räknas dit. Älskar dock att skriva, skrivandet har räddat mig så många gånger.
 
Äter gröt till middag och försöker hantera en stökig kattunge. Går sådär.