Det tar tid att återhämta sig efter lång tids psykisk ohälsa. Dessutom finns det en rädsla i bakgrunden för att falla dit igen, vilket jag inte är det minsta intresserad av. Det har blivit viktigt att uppmärksamma små tecken och förändringar i måendet, saker som förr framstod som betydelselösa. Stress är något som triggar mitt mående negativt, något som jag försöker undvika. En liten dos stress stimulerar medan en större dos har en negativ effekt.
Något jag jobbar aktivt med är att inte försöka ändra mitt känsloläge. När folk upplever känslor av obehag, något som skaver, frustration eller liknande är det lätt att försöka maskera detta genom att äta en kaka, röka en cigarett, lägga in en snus, ta ett glas vin eller shoppa något onödigt på nätet. Jag har gjort allt detta, och lite till, för att fly mina känslor en stund vilket i längden inte gett något bra resultat. Men "Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat", som Einstein så klokt sa en gång. Så det blev till att prova en annan taktik - stå kvar och låta jobbiga tankar och känslor passera. Smärtsamt, ledsamt och stundtals ångestfyllt men betydligt mer effektivt på sikt. Känslor är trots allt signaler om våra behov och något vi bör lyssna på för att må bra.
En annan sak som varit viktig i min återhämtning är träning. Har ni inte läst Anders Hansen bok Hjärnstark eller sett hans dokumentär som handlar om hur fysisk aktivitet påverkar vår mentala hälsa - gör det. Otroligt bra och informativt. Nu när jag vet vad som händer i hjärnan när vi tränar så har jag fått en helt annan motivation. Under min semester har jag tränat i princip varje dag och märker en stor skillnad mot när jag har ont om tid och bortprioriterar träning. Så även framöver ska träningen prioriteras.
Min återhämtningsprocess har lett till att i princip alla mina laster fallit bort längs vägen. Jag dricker fortfarande kaffe och äter choklad, men det är nog allt. Dock kan jag ärligt säga att jag aldrig någonsin mått så bra och känt mig så stabil och trygg som jag gör nu. Så jag antar att mitt asketiska leverne gett resultat.
Jag har äntligen kommit igång med löpträning och på bilden nedan ser ni mina nya, otroligt snabba skor. Löpning är kanske inte den roligaste träningsformen, men det är en kick att se hur konditionen förbättras och hur långt jag orkar springa.
