Don’t die before you’re dead

Vi var på kyrkogården på juldagen för att hälsa på nonno. Jag strödde sand över platsen där han låg, som jag hämtat från den lilla strandremsan utanför hans favorithotell i Simrishamn. Efteråt strosade vi omkring bland gravarna en stund, läste inskriptioner och tittade på nallar, blommor och julgranar med röda kulor och ljusslingor.

Många unga människor låg begravda där, och en del barn. Jag kände lite skuld över mina egna problem som tycktes så små i ljuset av alla de som redan låg under jord, alldeles för tidigt. Vi pratade om döden och om att vi ofta tar livet på alldeles för stort allvar.

Ofta känns vi människor som små vilsna myror som strävar hit och dit. Så mycket oro, ångest, jakt och flykt den lilla stund vi befinner oss här på jorden. De flesta av oss, inklusive jag själv, borde bli bättre på att slappna av och inte ta allt på så otroligt stort allvar och riskera att stelna i en form av bitterhet, missunnsamhet och missnöje. 


(null)

Kommentera inlägget här :